känns som du aldrig kommer tillbaka. och det börjar bränna i mitt hjärta av saknad till dig. jag saknar att sitta och prata med dig i timmar och bara glömma bort tiden. eller träffa dig efter en lång stund och bara krama om dig. lyckan att se dig le, känslan av när man ser ditt namn på mobilen när det ringer. och grejen är, att när du kommer till sverige. kommer du ändå vara i malmö i några år till. när kommer du tillbaka?
jag känner inte för det här längre, att behöva sakna dig på detta viset.
som sagt, skilda vägar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar