Onsdag:

Att du försöker sura på, även fast jag inte har gjort dig någonting? Du har ingenting att gå på mig, för jag har inte gjort någonting fel den kvällen. Vilket du nu tydligen tror. Jag stod brevid och såg på situationen? Skall man få skit för det? Sedan får du sura bäst fan du vill, om du nu inte kan svälja stoltheten och gå vidare. Men hota med att du skall sabotera mitt liv? Vad är det för löjligheter? Är vi tolv fortfarande eller? Jag vet inte ens hur saker och ting ligger till, vad Han har sagt till dig. Men att tro på honom utan att lyssna på vad vi har att säga, är omoget? Du sa ju det till mig en gång i tiden? "Välja sida utan att höra vad jag har att säga?". Konstigt att du just gått emot din egna tro. Men du skall veta att detta är inte roligt längre, du sårar fruktansvärt mycket just nu. Att vi efter elva års vänskap inte kan klara ut saker och ting är väl brist på någonting? Och jag skulle kalla dig min bästa vän?